Poangen ar dock till viss del riktig. Och som Jens skrev i dag pa 8a sa ar klattrare som vatten. Det ar minsta motstandets lag som allt for offta galller. Varfor har det blivit sa viktigt att klattra hart snarare an fint? Varfor jagas det latta 7b?
Vill man bli battre borde man jaga harda 7b leder sa att 7c kanns som en 7b...
Klattring brukade handla om att utmana det okanda. Att ground up gora en bestigning och hoppas att man skulle toppa ut fore morkret och slippa ta en natt i selen. Detta ar sannolikt som att tala arabiska for dagen generation sportklattrare. Nagra gar mot strommen och aker till Blamannen och Kjerag men det ar en minoritet.
De mentala aspekterna av klattring ar sedan lange borta pa alla bultade sportklippor sa jakten pa ticks och harda flytt har ersatt jakten pa att bemastra den mentala utmaningen som trad och mix erbjuder.
Det tragiska ar att klattring idag ar handlar om radpoint. Det ar vad du kan redpointa som sager hur bra du ar. I sjalva verket borde klattrare bedommas efter sina onsight prestationer. Man ar inte en battre klattrare an vad man kan klattra onsight. Att andra pa denna attityd kanns langt viktigare an att forska fa folka att klattra utbildande leder.
Men det ar bara vad jag tycker...
