Back in the Jump Suit but sadly not in My Javlins

What would life be with out Mountain Hard Wear? To day my birth day present arrived from the US of A and it was a fleece jump suit to keep me warm on altitude. Back in the days the jump suit to own was a Javlin. It was so good that Joe Simpson failed to die in it dropping the comment "the gear is to bloody good I could not die in it" this was on his Epic decent of Siula Grande in Peru.

Well lets see how this suit pans out but it sure looks promising. Light, slim and fast. The the question is what will happen to the weather? All this snow sucks but who know we might just be in for a good spell to do some hard north face climbing. Only time will tell. For now I try to stay in shape climbing as much Ice as I can but I want more. I want REAL FUCKING ALPINE ROUTES. Ice climbing is a bit like one night stands no real commitment. In Swedish Fegis alpinism...

M7+ is the shit...

Photo: David Falt

To day was the first time I tried an out right dry tooling route and
it was truly bullshit. To climb on dust rock right by a nice ice cigar
is plain stupidity but then have you done that 4 times why not go for
some tool destruction? I have to say its outstanding in an athletic
way but quite pointless if you are training for big mixed route on big
alpine faces. The similarity is less than ZERO but sure you feel like
a hero toping out.

The snow keep dumping and now its hot on top of that. Looks like
Grindelwald is in having a good spell of wether this week but no
partner for some Eiger action. Its truly sad. Well I will start a
count down clock on the UIAA winter next week. Don't feel any panic
friends... Ulei Steck was dead on when he hit the big Face in Chamonix
its like any thing in life no show with out a bit of good timing.

For a monday after a bad flue I have to say I'm happy with somme WI 5,
M6+ and M7+ but I will not keep burning my days on bolted dry routes
after all I climb rock in the summer.

I hate powder and Ambition

Well I will add to the confusion and wright this one in English, in fact I might switch to English. Or not? The snow is dumping in the alps and my dreams are fading away at the same rate as the avalanche scale is increasing. Its just so fucked and I have no sympathy at all for all the ski bums enjoying there life right now. I count snow consolidation days and the fact that the winter is only lasting to about March 20th according to the UIAA rules.

Having a bit of a flue is not helping and this dry tooling is a good of a sport as cricket. I like my axes to much to get the fun but I might also be to old or just to fat. Who gives a shit.

Walking around with Himalaya plans is a great source of inspiration but also a huge amount of head ache. Should I stay or should I go? I guess time will tell. One thing I promised myself a long time ago is never to go if I'm not sure of the folks I will go with. The article to day on www.mounteverest.net about Dodo Kopold remind me of past relations in the Himalaya game, people with who I did not go. I remember why and I know I did the right call back then. However sharing a goal and an ambition might just be all that's needed to get along just fine and make magic happen. But on the other hand when shit hits the fan ambition can and will kill. So staying sober having ambitions is like putting a junkie in a room with drugs for the week end and lock the door and hope he is just fine when its opened.

In the end I think the right thing will happen for a reason. A dream line is just to good no to try. Its why I climb. Its why I love going out in the mountains and get all batted up and come back home.

Trying to get in shape with inspiration from Yann Ghesquiers

All photos Nicols Bernard (first pic the "free" abseil of the first pitch 60 m)

Även alpinister måste pyssla med "route specific training" har jag insett så nu fokuserar jag på att klättra brant dvs 90 grader plus för att orka med vinterns ticklista. Förhallanden är lysande för brant is och många turer i Fournel och Freissinières är bättre än på länge. Jag måste säga att det här med modern isklattrig är kul och det är fysiskt krävande på ett sätt som liknar modern sportklättring. Men inget går upp mot långturer i Chamonix på vintern.

Taket i vänsterkanten (klicka på bilden så ser ni ungefär hur turerna går) är en ny led som såg sin forsta bestigning i går av bla Yann Ghesquiers (som även friade delar av Tough Enough (8b+ Madagascar). Turen väger in kring M8/M9 och dom gjorde den pa second go. Själv klattrade jag isturen till höger IV 5+ brant och teknisk.

Chapeau Ueli Steck!

Photo by Steck


Ueli Steck speed solo climb Grandes Jorasses Colton Macintyre in 2h and 21 min!!!!!!!!!!!!!! Det ar 10 meter i minuten pa en nordvagg pa vintern gradaderad ED2, A1,VI/6, 90°, the 1100m route now weighs in at a more modern ED2, WI6, M6.

"On 28 December 2008 Ueli Steck from Switzerland climbed the classic Colton - Macintyre route up the North Face of the Grandes Jorasses in in a mere 2 hours and 21 minutes, setting a new record for the wall and climbing all three great North Faces of the Alps in staggering times: Eiger, Matterhorn and Grandes Jorasses." By planetmountain.com


Personlige var jag uppe vid insteget på denna tur vintern 2008 3 ggr och besluta mig för att det inte var läge att försöka. Uppenbarligen hade jag fel. Så i år blir det svart att komma undan med några ursäkter annat än att jag är för svag eller för feg. Vad jag vet saknar nordväggen på Jourasses fortfarande en svensk vinterbestigning. Än så länge...

Dreams Die Hard

Efter en sjukt märklig höst så vaknade jag upp med mina Grivel Matrix Tech i händern och med mina Black Dimond Cyborg på fötterna. Lever jag eller drömmer jag? Jag lever och det är skräck! Efter att inte ha klättrat en meter sedan i slutet på September tyckte jag att det verkade vara en bra ide att värma upp på en grad V is tur. Leden ar ca 7 repor och sista repan är hårdast. När jag ar 15 meter ovanför sista skruven på sista repan finner jag mig balanserande pa en ice spike och håller i mig i isen med vänster hand och försöker desperat att sätta höger yxa i den tunna isen utan att spräcka den och ramla in i vattenfallet som forsar ca 4 cm bakom mig. Det är för farligt och för svårt att reversera så det är bara upp som gäller. Det är dessa stunder som gör att klättring är så unikt. Genuin skräck går inte att köpa för pengar och måste upplevas för att kunna förstås.

Nu har jag avverkat ca 1500 meter på is och börjar känna mig både happy och starkare så nu är det dax att aclimatisera sig till högre höjd och försöka realisera några drömmar. Efter att ha lusläst förare och tittat på otaliiga bilder så är jag super motiverad att försöka öppna en ny mer direkt avslutning på en av de mest spektakulära väggarna i Mt Blanc massivet. Men som vi alla vet så ska man ha mer än bara tur för att "bagga" en stor tur i alperna och jag har ingen aning om hur svårt det är att öppna en ny tur på så klassisk mark men det är inte förbjudet att ha ambitioner så I will keep on dreaming.

En person jag länge gillat är Kirkpatricck besök hans blogg och läs om has försök att sola Harlin Direct på Eiger över nyår. En helt otrolig person med sjukt bra inställning till alpinism.

www.andy-kirkpatrick.com