Dubbelmoralen och Jakten pa Ticks and Score...

Som betraktare och utovare av sportklattring, alpinism och big wall far jag inspiration fran ganska manga olika subkulturer inom klattringen. Just avsaknade av mangfalld verkara vara det som i mina ogon delvis forstort klattringen. Alla ar sa inne pa att bli skitbra pa en gren dvs bra pa sport eller bra pa bouldering eller nagot annat och i jakten pa att utvecklas glomms det stora perspektiven bort.

Klattring pa sma klippor runt om i Sverige var historiskt sett ett satt att kunna ova hemma for klattring i stora berg. Darav namnet ovningsberg. Under mitten av 80 talet borjade nagra fa klattrare ocksa att trana for att kunna prestera battre och klattra hardare pa dessa smaklippor. Sportklattringen foddes och nagra av sportklattringens forfader var Lundhal-Selin, Luhr, Hedman, Liljemark, Grankvist, Sennerlov, G Soderin, J Nilsson, Flodin, Bidner, och broderna Hansson mfl.

Dessa ar alla legender och personer som utvecklat mangder med klippor, leder och andra talanger. Gemensamt for dessa ar ocksa att de all har eller har haft en bredd som klattrare. Tex Joahn Luhr har varit pa en Himalay expedition till Gasheberum i Pakistan. Soderin var en extremt duktig isklattrare. Manga var ocksa aktiva big wall entusiaster. Etc

I takt med at klattringen utvecklades sa minskade bredden pa utovandet och dagens generation av superklattrare verkar det vara en extremt lite procent som utovar fler dicipliner inom klattringen. Dett ar inte bara trist utan ocksa forodande for klatter kulturen.

Bloggare och aktivister upprors over grad hets och jakt pa latta ticks, dom blir purkna som fan nar det i debatten fors fram argument sa som att onsight ar den basta defenitionen av hur bra en klattrare verkligen ar. En underhallande blogg THEBRUNOSHOW tycker sig allt som offtast sta for det moraliskt och etiskt riktiga inom sporten, dom lagger enorm energi pa att gnalla pa Jens och 8a men ar dom verkligen nagra foredomen?

Dom hyllade nyligen Sydstrand for sin eminenta bestigning av No Fuel For The Pilgrims och dom glommer inte att namna att leden ar chipp men detta trista faktum verkar inte berora besattningen pa THEBRUNOSHOW. Inte heller Sydstrand verka bry sig om att leden ar chippad for den ger poang pa 8a. Just detta ar min poang det gnalls en javla massa pa tick jakt och annat men de som gnaller star inte direkt pa ett stabilt etiskt fundament.

Borde inte debatten handla om hur vi kan fora sporten framat utan att forstora for framtida generationer genom att chippa eller klattra pa klippor som ar avstangda pga access problem. Borde inte de tongivande klattrarna avsta att registera leder som ar chippade for poang och pa sa satt visa vart skapet ska sta? Borde inte dessa klattrare ocksa undvika alla klippor med access problem for att visa att det inte ar ok att klattra dar och an varre jaga ticks dar?

Bara nagra tankar...

The Himalaya Game

Efter tragedin pa K2 har det rasat en vild debatt om den svesnke aventyraren Fredrik Strang och dennes inte sa hjaltemoiga insattser pa K2. Dessutom sa lyckades Fredrik oppna pandoras box med sina uttalanden om andra alpinisters kompetensniva. Fredriks starkaste drivkraft verkar inte vara varken klattring eller aventyrande utan att synas och horas i media. Sakert bra om man vill ha sponsorer men da ska man inte hitta pa bestigningar och komma med div logner om bestigningar.

Monteverestnet som ar varldsledande informationskalla vad galler Himalayaklattring har i ett anntal artiklar avslojat Fredriks falsarier och i dag ar det en bra avslutning pa serien om Fredrik. Den historiska exposen ger Daniel Bidner den credit han sa val fortjanar.


http://www.mounteverest.net/news.php?id=17495

Onsight Ranking please...

Med anldening av vad jag skrivit pa www.8a.nu sa kanns det som att jag maste fortydliga mig nagot darfor ateranvander jag det jag skrev pa 8a och THEBRUNOSHOW.

Jag skriver tydligt att redpoint ar kul och bra och by far det basta sattet att vidga horisonterna och flytta granser for vad som ar mojligt att klattra. Om detta rader det ingen tvekan. Var jag otydlig sa sorry.


Jag menar verkligen inte att onsight ar en battre form av klattring snarare en mer "sann" for av klattring. Min poang ar att ingen ar en battre klattrare an vad den kan prestera onsight.

Men min verkliga poang ar att dagen scorecard system enligt min mening skulle bli intressantare om det baserades pa onsight. Eller kanske battre det borde finnas minst tva satt att titta pa en klattrares ranking/scorecard.

1. Classic scorecard
2. Redpoint scorecard
3. Onsight scorecard

Dvs jag var ute efter att fraga Jens om det inte vore dags att vidga ranking och scorecard systemet. Personligen sa tycker jag som ni sakert kan se i mitt scorecard om att redpointa eller snarare jag ar sa dalig sa jag maste gora det for att klara hardare leder.

Kritikerna hittar ni pa:

http://thebrunoshow.blogspot.com
http://lamome-annabellee.blogspot.com

Tick debatten och idignationen...

Det ar ganska kul att folja en debatt fran dess forsta fro till fullskalig moralisk indignation. Klattrare ser sig allt som offtast skickade att beratta hur det ska ga till. Undreteckand ar verkligen inget undantag. Bloggen ROBOWAR  tycker att det jagas ticks fore utbildane turer. Vad nu en ulbildande tur ar? 

Poangen ar dock till viss del riktig. Och som Jens skrev i dag pa 8a sa ar klattrare som vatten. Det ar minsta motstandets lag som allt for offta galller. Varfor har det blivit sa viktigt att klattra hart snarare an fint? Varfor jagas det latta 7b? 

Vill man bli battre borde man jaga harda 7b leder sa att 7c kanns  som en 7b... 

Klattring brukade handla om att utmana det okanda. Att ground up gora en bestigning och hoppas att man skulle toppa ut fore morkret och slippa ta en natt i selen. Detta ar sannolikt som att tala arabiska for dagen generation sportklattrare. Nagra gar mot strommen och aker till Blamannen och Kjerag men det ar en minoritet. 

De mentala aspekterna av klattring ar sedan lange borta pa alla bultade sportklippor sa jakten pa ticks och harda flytt har ersatt jakten pa att bemastra den mentala utmaningen som trad och mix erbjuder. 

Det tragiska ar att klattring idag ar handlar om radpoint. Det ar vad du kan redpointa som sager hur bra du ar. I sjalva verket borde klattrare bedommas efter sina onsight prestationer. Man ar inte en battre klattrare an vad man kan klattra onsight. Att andra pa denna attityd kanns langt viktigare an att forska fa folka att klattra utbildande leder. 

Men det ar bara vad jag tycker...

Nar ska envisheten segra?

I borjan pa sommaren sag jag en linje som jag blev kar i. Det ar en svagt overhangande  gul vagg pa konglomerat. Jag vet att jag tjatar om det men jag gillar det. Nar jag forst inspekterade linjen sa kunde jag se mig sjalv gora den. Pa nagot satt sa tala den till mig. Nu si sa dar knapt en manad efter forsta forsoket sa borjar talamodet tryta. Varje gang ar det samma ritual. Aka dit varma upp pa samma leder vila och sedan testa. Jag hoppas slingorna inte ruttnar och att andra klattrare finner gladje i att dom sitter dar... Nu har jag gjort 8 forsok och aldrig trillat av pa samma stalle. Det tycker jag sager en del om hur jamnhard leden ar. Man kan falla vart som pa den. Well det ska nog ga snart men om nagon har nagot tipps pa hur jag ska klara av den lattare sa shoot. Jag brukar bara testa en gang kanske borde jag testa den 3 ggr pa en dag i stallet och se om det funkar. 

Det roliga ar att jag har sett ett par linjer som jag tycker har talat till mig. De har framst rort sig om leder fran 7b och uppat. Dvs leder som jag inte bara ger mig pa utan att kanna mig stark. Det roliga ar att min kannsla av att leden talar till mig alltid stammt. Tex sa har jag gatt och tittat pa en led som ar ganska brant och dessutom 7c. Trotts att den ar brant och ser pumpande ut sa har det kannts som att den skulle jag kunna satta. Jag har liksom kunnat visualisera flytten fran marken och kannt att jag skulle satta den.

Hur som sa blev de sa att vi hamnade pa denna klippa i helgen och jag var inte sarskillt motiverad men tankte att fan jag gor ett forsok. Nu var det dock sa att min hyper ambitiosa kompis fran Irland ocksa ville testa sa vi singla slant om vem som skulle fa forsoka forst. Jag torskade sa klart men det gjorde val inget da slapp jag ju hanga upp slingorna. Redan efter 2 klipp sag jag att jag tankt ratt och nar min kompis som ar pa min niva skickade den utan effort sa blev jag forst lite ledsen att jag inte vunnit och fatt onsight mojligheten. Och nar det val blev min tur sa klattra jag den med den beta jag visualiserat inte den han just anvant och vipps sa hade jag klippt ankaret pa mitt flash forsok. 

Nu tycker jag inte leden holl graden men det roliga var att jag kannt ratt och att det blev ratt. 

jag hoppas denna intuition ska fa mig till ankaret pa mitt konglomerat projekt.  

King of conglomerat... Well not yet

I truly enjoy of climbing on conglomerat. The way this type of rock is premiering good foot work is a tribute to good climbing technique. It can be hard to onsight on this type of rock as all holds can look good but some pockets are better than others. Even if the routes are pumpy stamina climbing it is so helpful with all the small holds where you always can gain some hight by just work your feet. 

I wonder where the best conglomerat climbing is in the world? I think it is important to climb on all sorts of rock in order to improve as a climber but I cant help starting new projects on this fantastic rock. 

I have 3 super cool projects on conglomerat as of to day and there will be one or two more with in the coming weeks. I hope to send a ultra conti 8a this weekend but I'm not super confident as I have now tried it about 7 times. 

Time will tell...

New route E7 6b Trad

To day I sent a new route in Ailfroid. The route is called Danger Safari and is a 30 meter climb protected by a knifeblade and 3 TCU:s. I don't ned to say its a nice run out going for the top. The route starts with a steep wall with some hard crimps and sloper kind of features. Go fast for the edge... The passage to the big slab is the crux and thats when it gets scary. The last piece of protection is way under you when you have to commit for the crux move and then you have a run out on a 6C+ slab. If you fall off you fore sure go at least 10 meters. Pics will be posted. 

This was my first trad route since 1994 so cool to be back in trad game. Or shall we say head pointing. 

K2 Epic to night

Lets all pray for a safe return of the climbers stuck at 8200 meters on K2 this morning. For updates please look at www.nritk2.nl